Snuva...

Jag har skrivit den här texten i mars, innan hela vårt kaos med Kheiron började....


Var kom den ifrån...Jag snorade lite i helgen, igår var jag hes helt plötsligt, och nu i dag vaknade jag med världens snuva. Näsan rinner konstant. Kanske fick jag smitta av Mia i helgen, hon har varit förkyld sen hon kom hem från Thailand.
Idag ska Kheiron och jag till vet. Jag har lyckats skjuta bort alla tankar på hans haltande och kommer att ta det först idag då jag vet vad läkaren säger. (klart att det hela tiden finns i bakhuvdet, men det har stannat där).
Jag är ganska skicklig på att skjuta undan tack och lov. Mikko är en sån som går och tar ut allt i förskott, det orkar inte jag med. Man tar det sen, då man VET.
Annars då...Var på Kompishund hos barn med Downs syndrom igår, och Nova var så duktig och tålmodig igen en gång. Finns inte ord att beskriva hur stolt jag är över honom. Vilken glädje han och de andra spred igår igen.
Jag är jätteglad över mina nya kompisar jag träffade på Jovi-festen. Tacksam över mina vänner igen en gång. Mina RIKTIGA vänner. Dom finns där. Vi litar på varann. Jag orkar inte ödsla tid på såna som inte bryr sig på riktigt. Deletade en sån från facebook igår, och känner mig lättad! Out of sight out of mind :).