Vuxen? Nej aldrig!

Oj,jag hade så rooooligt igår!! Helt otroligt roligt. Förfest ute i värmen med riktigt äkta pussikalja av märket KOFF. Tonåren rinner tillbaka. (Rinner, märkte ni,hahahaa). Jag måste säga att jag är nog så galen! Sanna och Annika drack typ 2 flaskor på samma tid som jag drack 4, Sanna och Annika hade vackert röda tånaglar; mina är neongula. Sanna och Annika höll sig vackert och civiliserat längre borta från scenen, då jag trängde mig fram i första raden och tog platser av folk som stått där länge och väntat.

Alltså, karln kan ju inte sjunga. Han kan visst inte prata heller, för gitarristen på vänstra sidan var den enda som höll låda mellan låtarna. Men MATTI NYKÄNEN för mig är typ barndomens stora idrotts-stjärna, och det är ju så jag vill minnas honom, inte som den han är idag. Eller var, för lyckas han nu hålla sig ifrån spriten så kanske det börjar gå bättre för honom.

Stora kramar till fina Annika och Sanna som ställde upp och följde med denna galning på konsääääär. Me love U

Happy, Happy!

Det behövs väldigt lite för att jag ska bli på bra humör igen. Som tex att Maija kom en dag tidigare på jobb än jag räknat med. LYCKA :).
Jag har promenerat med finaste ny grannen som heter Sanna och deras hund nu 2 kvällar i rad, och vi kommer nog göra det till en vana. Heavy var jättesur på deras valp igår, men bara vi går i koppel bredvid varann så går det bra. Åttå blir van vid Heavy iallafall, och lär sig att man inte ska tränga sig på.
Fixade mina naglar igår, gel-lack, lilaglitter, helt supersnyggt!
Var i måndags på DOBO med Happy. Jag måste säga, att fast Nalle har sina fel och brister, så är han en smart hund. Smart och modig. Happy är...hmmm...Happy ?!! Han är absolut inte så modig som man kunde tro, och särskilt inte utan Nova. Då Nalle alltid fattar vad jag vill på några sekunder, och vågade hoppa upp på bollen typ direkt, är Happy så rädd och osäker...Han kunde inte ens äta då jag lyfte upp honom på bollen...Suck. Men han behöver den där träningen, så det är bara att fortsätta.
Just nu ligger hela gänget hyenor utslagna här, och väntar på bättre tider.
Mina bättre tider väntar ikväll, det blir partyparty nu 2 dagar i rad igen. Ikväll Matti Nykänen och imorron Movetron :D!!

:)

Jag är himla glad att jag förutom min påhittighet och förmåga att organisera, även ärvt mammas positiva sinneslag. Ok, pappas temperament inte att förglömma, men jag ser iallafall positivt framåt. Just nu känns allt bättre. Fick ett så fint texmeddelande av Elise, är så glad att hon och jag blivit vänner. Hon är just en sån människa som man vet att finns till då det behövs. Tack vännen. Efter händelsen med Isa vet jag var jag har mina bekanta. Verkligen. Inget ont som inte har nåt gott med sig, jag lärde mig en hel del. Vem man kan lite på tex. Vem som bryr sig. Är superlycklig över att jag har människor som jag kan ringa och gråta till. Jag Ä-L-S-K-A-R er.

Sen är jag helt superglad över att jag är frisk och orkar hålla på med denna takt. En av mina bloggar som jag följer, fick mig att tänka efter. Gick in för att kolla eftersom den handlar om en mamma med 10 (!!) barn, men det som inte framgick av rubriken var att hon har obotlig cancer. Så jag klagar absolut inte på att jag är trött just nu!

Man får ta och göra det bästa av vardagen. Njuta av hundarna som springer. Lyssna på bra musik i bilen. Veta att man har sina vänner. Jag orkade tom värma bastun ikväll, och tände några ljus och bara njöt. Nu blir det att slappa i soffan framför tv.n med Mikko och mina älskade hyenor.

Ha det så bra alla fina :).

Orkar, orkar...

Det börjar kännas segare än vanligt att ta sig upp. Mata hyenorna, släppa ut dem, och sen få min dagliga morgondos koffein. Skulle aldrig klara mig utan det. HappyPuppy klättrar runt på mig och är så glad, Gomorron Matte,jag har saknat dig. Dom 2 andra tar det lugnare. Puppy har lärt sig att klättra upp på ryggstödet bakom mig och så kommer han med sin lilla nos och snusar mig i örat. Mattes hjärta smälter varje gång :).

Några rader...

Hallå på er. Idag var det en äckligt varm dag. Skönt nog har jag gjort alla långa prommisar redan på morronen hela veckan. Idag och igår torkade iallafall tvätten bra ute, så jag har kört en massa maskiner. (Ja på hotellet då, min egen tvätt torkar i Torktumlaren).
Annars då? Bytt vatten. Tvättat piss. Rastat. Bytt vatten. Matat ggr 2. Svarat på 100 samtal. Skickat räkningar. Betalat räkningar. Bytt vatten. Rastat. Omväxling förnöjer ;).
Nu ska jag mata hyenorna innan det är dags för kvällspasset ännu.
Jag återkommer.

En dag i sänder...

Sakta men säkert framåt. Jag jobbar ensam hela veckan, och halva nästa vecka. Man orkar om man vill. Eller man orkar. Det finns ju inga andra alternativ än att orka. Som tur är, så böts hundarna och denna vecka är full av trevliga och lätta individer. Jag har varit snäll mot mig själv och inte gjort nåt överlopps hemma. Tvätten och dammet väntar.
Jag är jättetacksam över mina vänner igen en gång. Dom orkar lyssna på mig och jag får det stöd jag behöver. För att inte glömma lilla Mamma :).
Hanna (min nyaste kollega alltså) och jag talar i telefon minst en gång om dan :). Är så glad att ha henne.
Jag ser ju iallafall positivt på allting. Som vanligt då det är jobbigt, börjar jag tänka på allt roligt jag ska göra SEN. Minns när vi byggde vårt hus, det som höll mig uppe då var alltid tanken på allt roligt, som jag faktiskt gjorde SEN.
Det som jag ska göra i år, är klart Madonna-konserten med finast Mia, Down By the Laituri med Krista och kanske Mia, vet inte ännu, tänker absolut släpa med Elise på picnickryssning, och så ska jag våldsgästa Krista för vi SKA ha balkongparty ännu denna sommar. Jeps, detta ska jag göra. Och gå på DOBO. Och utställningar. Och nätshoppa.
Men nu ska jag jobba!

Lördagkväll

Happy är tvättad och jag ska ännu föna honom, imorron bär det iväg till Forssa på utställning med Hanne och Trillian. Väckning 5.30. *gäspar*.
Jag var hos Joanna i går och efter det var det jobb som gällde igen. Idag har jag lyckats hålla lite ledigt. Imorron går Maija på semester igen så jag kommer att jobba som en dåre hela veckan.
Jag skrev väl att vi har fått nya grannar. Härliga nya grannar. Har träffat dem två gånger denna vecka och kommer nog att bli ofta. Äntligen normala grannar :). Deras barn var här idag (eller det är mannens, dom bor här varannan vecka tror jag) och dom var också helt härliga.
Men det hjälps inte, nu ska jag fixa Happys päls.
Go natt!

Fredagen den 13

Hej! Så har igen en vecka gått, och vi har tagit oss en bit framåt i kaoset. Känns som att jag sku gå i knähög lera för tillfället, men långsamt kommer man framåt iallafall.
Jag gör ett eget inlägg om Själö bara jag får fotona. Det var ett himla dystert ställe trots den vackra naturen. Att det var grått och regnigt samma dag gjorde sitt till att göra stämingen ännu mer dyster. Men det tar vi sen.
Igår var jag äckligt effektiv: städade, tvättade, plockade in tvätt, borstade Heavy, handlade och var och klippte mig.
Idag är jag seg igen som vanligt.

Men det kanske blir bättre, ska till Joanna NU, och har en Frödinge-kaka som jag ska ta med. Vitchoklad-mousse. Det ni....

Jag bara måste kopiera denna från HBL.s facebooksida. Helt otroligt :D!!

Det klarnar upp...

Ja det gör det faktiskt...Krista och jag ska till Själö idag. Jag vaknade av ett himla ösregn, men nu klarnar det faktiskt upp. Jag ska ge mig väg snart, men en liten uppdatering kommer iallafall.
Krista och jag såg Rock of Ages igår. Filmen i sig var helt skit, men musiken. MUSIKEN....Jag tänkte först att jag måste köpa den där filmen, men vid närmare eftertanke köper jag bara soundtracket :). Jag fick mina Seppälä-kläder denna vecka, och min collegetröja med texten PARTY LIKE IT`S -89 var klart min outfit igår ;).
Men nu är det då bara att laga sig iordning och försöka koppla bort lite.
Ha en bra dag.

Tisdag...

Vaknade redan igår med halsont. Det fortsätter idag. Bara vänstra sidan värker, vad beror det på? Skulle absolut inte orka ta mig till läkaren...Jag har ledigt idag, har 1000 saker att göra här inne och känner mig som jag blivit överkörd av en ångvält. Hyenorna hade party här medan jag försökte sova lite längre. Dom har bitit sönder allt som kanske kunde tänkas innehålla mat. Ett paket nagellack som jag beställt (flaskorna är som tur hela), glasspapper i 1000 små bitar, tom ett paket batterier var öppnat och låg så fint mitt på en av deras bäddar. Mina små kräk...
På Facebook och många forum snurrar en erfterlysning på en lite pudel som rymt från ett hundhotell i Hyvinge. Jag tycker SÅ SYND om dem alla. Särskilt hotellpersonalen. Pudeln har både halsband och koppel hängande, jag undrar hur det gått till. Hunden är dessutom skygg och låter ingen främmande röra honom...Han försvann redan den 7, det är den 10 idag. Medlidandet här är enormt. Jag vet inte vad jag hade gjort om Isa inte hittats så fort som hon gjorde. Älskade Isa, hon är tryggt instängd med dom andra på hotellet.
På ett av slask-forumen jämfördes hundhotell med daghem. Hah, kom hit och jobba ens en dag, och jämför sen. Vi talar om DJUR här. Man kan inte jämföra barn med hundar,och absolut inte i detta sammanhang. På dagis finns det mycket personal. Dagiset har öppethållningstider och ungarna lämnas förhoppningsvis inte ensamma under natten eller ute i rastgården. Barnen försöker inte till varje pris ta sig ur sina halsband, de hoppar inte på dörrar/fönster, de gräver inte ut sig ur hundgårdar och klättar inte över höga stängsel. Dessutom springer de inte så fort att du inte har en chans att ta fast dem. Med djur vet man aldrig vad som händer. Vi är också bara människor. Även om iallafall jag försöker förut se allt, varje litet ställe de kan ta sig igenom, ha sönder, bita sönder, skrapa sönder, klättra över, lyfta av med nosen. Ändå kan det hända misstag. Man kan falla då man är ute, hundarna kan knycka till med kopplet så att man helt enkelt tappar taget, i varje fall om man inte är helt van. Om en liten skygg pudel kommer undan en, och man inte lyckas trampa på kopplet, då kan det vara helt omöjligt att få fast den. Nalle stack ju en gång med kopplet hängande, och hann jättelångt. Med Nalle vet jag ju att han inte sticker, han kommer alltid tillbaka, men detta är hans hem. Smet han nånstans på nåt främmande ställe vet jag inte vad han skulle hitta på. Hundar är superbra på att inte låta ta fast sig, trust me! Oj vilken avreagering det kom här.
Men mina sympatier går absolut till hundhotellets personal. De små hundarna är oftast de jobbigaste. Hoppas han hittas snart bara!

Gomorron gråa måndag...

Skönt att inte solen skiner iallafall. Detta väder orkar man ännu med. Det är måndagmorron efter en tung helg. Maija var sjuk i lördags, så jag tog hand om allt själv. Vädret var hemskt, det var som att stiga in en bastu varje gång man gick ut.Och ut gick jag, många gånger...Hann även med att sitta 2 timmar på Djursjukhusets jour, då 2 tikar ur samma familj hade lite meningsskiljaktigheter. De 2 timmarna var passande nog min sk "fritid", så det var iallafall väl uträknat av hundarna. Jag var bokstavligen på hotellet hela den dan. Folk som vill ha hundarna i hemvård fattar inte att hundarna ser mindre av mig här. Det är så!!
Nu har jag förutom allt annat jobb ett relativit fult sår att sköta flera ggr om dan + tvinga i hunden medicin 2 ggr/dag. Det är jättesvårt med henne och värre blir det. Suck. Hundarna kan inte bo tillsammans mera, och det innebar ett himla pusslande, alla platser är ju fulla! Som Krista sa, nu förstår jag varför du bara vill ha hanhundar ;).
Igår blev det utställning. Hade det inte varit för mina vänner, hade jag skippat den. Vi hade iallafall en trevlig dag i Karis. Happy klarade sig helt bra, men ingen vidare placering denna gång. Det var dock väntat då jag såg motståndarna.
Då jag kom hem väntade samma kaos som jag lämnat då jag for.
Nu ska jag ta itu med det.
Ha en fin måndag!

Mardrömmen som blev sann.

Under alla år som jag haft hund, och jobbat med hundar, har alltid den värsta mardrömmen varit att hunden rymmer. Bara sticker, utan att du vet vart. Jag drömmer ofta om det på nätterna. I går morse då jag skulle börja dagen hittade jag hotelldörren öppen. Mitt hjärta stannade. På riktigt! Skräcken som grep tag i mig var helt otrolig. På de få metrar jag hann gå, rann tankar som "kanske hon ändå ligger där" och annat genom hjärnan. Hon låg inte där. Hon var borta. Spårlöst försvunnen! Jag samlade mig och börja ringa runt. Djurskyddet, polisen, Maija. Sommarflickan som var på plats insåg definitivt inte hur allvarligt detta var. Jag skickade ut henne med alla hundar, och for själv iväg till hundens hem. Utan resultat förståss. På hemvägen ringde jag mina fina kollegor för att få lite tröst. Döm om min förvåning, då BÅDA TVÅ direkt erbjöd sig att komma. Det hade jag inte väntat mig. Jag menar, jag VET att båda har fullt upp med sina hotell, värsta rusningen, och ändå, ändå tog de sig tid för att komma och hjälpa oss. Kommer aldrig att glömma detta. Mikko släppte allt han hade för händer på sitt arbete, och körde runt till alla grannar, och till många andra ställen. Maija försökte hålla ihop mig och samtidigt skötte hon hotellet. Jag gick som i en dimma. Traskade runt i skogen, där också bästa Laura + en kompis till henne, sökte med sina hundar, försökte föreställa mig hur jag skulle kunna fortsätta leva med mig själv efter detta. Fast jag visste att dörren varit låst, var det en klen tröst.
Ringde till djurskyddet på nytt. Ringde vet.juoren. Ingenting. Finaste Hanna la ut efterlysning på facebook, innan jag själv hann göra det. Finaste Annamaija körde runt på alla möjliga småvägar och frågade folk. Min bästa Hanne kom direkt efter jobbet för att försöka spåra med sin hund. Precis då Hanne skulle börja fixa till Wilma, ringde dom från djurskyddet. Ca 10 km från oss hade en man ringt och berättat att dom tagit hand om en hund, "en collie utan päls". Hanne och jag slängde oss i bilen och for iväg. När vi kom fram väntade en välmående hund på oss. *LYCKA*. Fröken Collie utan päls hade antagligen gått hela natten, och kommit fram till det här huset ca 8 på morgonen. Ödets nyck, typ just vid den tidpunkt jag fattade att hon var borta. Hon hade haft en riktigt trevlig dag hos dessa snälla människor. Jag önskar bara att de fattat att ringa djurskyddet lite tidigare, men, slutet gott allting gott.
Tack snälla snälla ni som hjälpte oss, och fanns som stöd via facebook och telefon. Utan er vet jag inte vad jag hade gjort. (Collie utan päls betyder alltså korthårig collie :) ).

Härlig dag!

Idag har det varit en så härlig dag! Jag hälsade på hos min kollega Hanna på Aarrekorven koirahoitola . Hon är så trevlig, och vi har samma principer och liknande hundrum osv. Kändes som vi känt varann i 10 år typ!
Efter det kom jag hem, och städade bilen, äntligen!! Dessutom testade jag på att resa mitt utställningstält. Utan Maijas hjälp skulle det aldrig ha gått, men nu tror jag att klarar av det på söndag också.
Sen blev det prommis med finaste Elise och hennes hundar eftersom förra veckans prommis regnade bort. Efter det var det utställningsträning med några tibbar.
På kvällsprommisen med Heavy stötte jag ännu på vår nya granne med deras söta schäfervalp. Nya grannarna är i vår ålder och jättetrevliga. Vi böt tel.nummer, och jag hoppas på att äntligen få en trevlig grannrelation. Till denna sociala dag kan ännu tilläggas telefonsamtal med Mia och Krista, och jag måste säga att denna dag varit perfekt!
Tack alla fina, you made my day :).

Uppdatering!

Här har hänt massor. Efter att ha varit så sur på fredagen, for jag till Ikea med Krista och var jätteglad då jag kom hem. Shoppa med sin bästa vän + äta Ikeas köttbullar. Det rekommenderar jag till alla som e sura. Dessutom var simbassängen klar då jag kom hem. En liten kund fick testa direkt, och hon älskade det :)

På lördagen jobbade jag som en galning för att hinna rasta och fixa allt så jag skulle hinna på ett födelsedagskalas på kvällen. Det lyckades. Suvis son Joona blev 9 år redan. Det var ett supertrevligt kalas. Förutom barnen bara Mikkos kusiner. Trevligt.

Söndagen var ledig. Maija kom äntligen tillbaka efter sin semester. Jag var så trött att jag inte fick gjort nånting alls. Glodde på tv och halvsov i soffan. Kollade på The Iron Lady med underbara Meryl Streep. Älskar henne!!

Igår och idag har jag varit "nästan ledig". Min gårdag bestod av en mycket välbehövlig timme på fysioterapin, en glass på torget och efter det att prova ut en våtdräkt. Pest och pina. Våtdräkter som är 5 mm tjocka, är jättetunga och otympliga att ta på sig. För att inte säga omöjliga. I synnerhet om de är italienska. Och dammodell. Jag stod i ett mycket trångt litet provrum, och svettades! Det var hemskt. Det var säkert + 45 grader i det provrummet, eller så kändes det iallafall. Den trevliga pojken som jobbade där, kunde iallafall betjäna sina kunder. Även om det var pinsamt, så var det absolut inte så pinsamt som det kunde ha varit. Nu har jag iallafall en 3 mm tjock svensk våtdräkt. Herrmodell. Jag testade den direkt igår, och den är hur varm och skön som helst. Dessutom flyter man i den. Jag har funderat på att ligga och flyta omkring i bassängen hela sommaren....