Midsommar på gång...

Igen en gång. Tredje Dreamdogs-midsommaren, och vilken skillnad till den första...Den var så JOBBIG, fattar inte hur jag kom igenom den och överhuvudtaget hela den sommaren...Nu när man är van och allt går på rutin och jag dessutom har hjälp, så går det ju som en dans för det mesta. Otroligt vad allt som fått plats i dessa tre år. Som tur är så är det klart mest positiva och roliga minnen, men endel jobbiga och sorgliga också. Det klart tyngsta var dobermannen Boris som var en av mina första kunder och som sen sist och slutligen blev kvar här, ägaren ville inte ha honom kvar mera. Han hade dessutm mage att be mig att föra Boris för att avlivas, men det vägrade jag. En obetald räkning och en total avsmak för folk som släpar hundar över östgränsen lämnade han efter sig...Och ärr i själen som jag får leva med. Hundstackarn tillbringade sina sista dagar fyllda med separationsångest på ett rum på hundhotellet. Det tog en bra tid innan jag fick Boris "utstädad" ur rummet. Stackars liten. Han hade hunnit bo hos ägaren ca 5 mån. Sen bort, bye bye...Nu har typen en kamphund. Hoppas innerligt att han inte gör sig av med den på samma sätt han gjorde sig av med Boris. Nu med facit i hand vet jag inte ens hur jag skulle ha reagerat om detta hade hänt nu. Hade jag tagit emot hunden...Hade jag försökt hitta ett hem åt den...Jag gissar på att jag skulle ha tagit emot honom, men i dagens läge skulle jag inte leta hem åt en hund av den rasen, med de problemen. Det hade jag gjort annorlunda idag...Men som sagt, detta lever jag med, och det lärde mig en hel del måste jag säga...
Mina gulliga kunder kommer ihåg att meddela mig om nån blir champion, eller får valpar, eller när en hund går bort. Det är så fint att mitt upp i sorgen komma ihåg att berätta för mig också. Jag fäster mig ju enormt vid mina hundar, och klart man funderar om det inte hörs nåt på en lång tid. Fick precis klart en mapp för de bortgågna hundarnas vårdkontrakt, "Gone but not forgotten". Där har jag alla: Muru, Atte, Igor, Rocky, Ansku, Elli, Miro, Konna, Thelma, Veijo och Boris. Tänker på dem ofta ännu. Alla de där lämnade på ett eller annat sätt ett stort tassavtryck i hjärtat på mig... Men nu blir detta så sorgligt att jag övergår till nåt helt annat, dvs alla VALPAR.

Här har kommit och gått otaliga valpar under dessa 2 år. De flesta är här ännu också mer eller mindre regelbundet. Lilla Elle-prinsessan var här som 4 mån gammal första gången. Nu är hon 3. Pate var valp då han kom, Lilli-gumman var ca 6 mån första gången på Dreamdogs. Aamu fick valpar och en av hennes söner blev nu 1 år och är stamkund tillsammans med sin mamma. Bruno höll jag i famnen vid 6 veckors ålder första gången...Hupi kom som 4 mån gammal och är nu över 1 år...Tula och Etna, bullmastiffar båda två var inte gamla då de var här första gångerna....Jag minns omöjligt alla valpar just nu, men många har det varit.

"Mina" hundar är alla stora personligheter och även de jobbigaste typerna har sina goda sidor. Jag är så oerhört tacksam över att jag har detta ställe och att jag får göra det jag älskar mest. Hoppas på ännu ett härligt Dreamdogs-år igen. Nästa år har vi förhoppningsvis utvidgat lite, och kan ta emot några hundar till under högsäsongerna.

Ha en trevlig midsommarhelg alla :)!

Hej Bloggen.

Hej alla andra också. Jag har varit helt supereffektiv hela veckan, borde gå på Bon Jovi-konserter oftare. Veckoslutet var fullspäckat med jobb, men hann med lite annat också, bla städade jag äntligen upp bokhyllan i arbetsrummet. Köpte den av Tove FÖRRA ÅRET, och har sen dess tänkt att jag ordnar den senare. NU blev det gjort :). Var också ute och åt med Mikko på lördagen, det var trevligt, en tid sen vi åt ute och maten var god.
På måndag kom våran matbeställning så jag körde hem till Dalsbruk och lastade in ca 200 kilo mat i bilen. Hann hem till mamma och pappa så mycket att vi sa hej (Happy var med i bilen) och sen full fart hem och packa upp och frysa in allting. Nu är våra tre frysar proppfulla med benfri kalkon och grönsaksmos för ett par månader framöver. Hmmm...Man kör ca 100 km för att släpa på tunga lådor med mat, sen släpa in dem, tömma och frysa ner....Sa till Heavy att allt detta gör jag för din skull, men vad skulle jag inte göra för dem. De är ju det klart viktigaste jag har. Jag hann även storstäda sov- och arbetsrummet på måndagen. Igår var det så bra torkväder så jag packade ihop våra mattor och for till tvättplatsen. Slet som en dåre med mina 2 st. tunga Hampen från Ikea, och svor på att nästa år får dom fara till tvätteriet. Idag har jag städat vardagsrummet och köket. Nu är det bara tvättkatastrofen och gräsmattorna som jag vill ha undan innan midsommar. Gästrummet väntar på ansiktslyftning, det ska nog också bli av snart.
Idag ska Happy gå på sista lekskolan och vi ska uppvakta vår skolare med blommor. Hon har tagit hand om oss alla 4 (mig, Nalle, Nova och Happy) så bra hela året. Jag vet inte alls vad hösten för med sig, kanske vi fortsätter, kanske inte. Nova har ju sitt kompishund-projekt, och Happy ska bli utställningshund, men Nalle vill gärna träna nånting. Nalle och jag ska på lynnetest i juli, det ska bli spännande :). Nalle är den enda av mina hundar som njuter av aktion och att man gör saker med honom. Nova vill helst vara ifred, Happy vet jag ännu inte vad det blir av. Nån lydnadshund blir han definitivt INTE :), men kanske agility. Heavy är Heavy <3.
Men nu ska jag göra oss iordning och fara till Plantagen och sen till lekskolan.
Vi hörs,
Pia.

Bon Jovi!

Vilken lyckad kväll vi hade! Helt otroligt roligt! Kaisa och jag gav jäääääärnet igen kan jag tala om. Bilresan till Helsingfors gick otroligt fort, vi hade helt superbra diskussioner i bilen. Väl framme blev det lite strul innan vi hittade Krista som hade våra biljetter. Det var absolut sista gången som jag far nånstans utan att ha min egen biljett med. Men väl inne var det toppen. Det började regna helt enligt tidtabellen. Det gjorde faktiskt ingenting, märkte knappt av det. Man såg vid lamporna att det regnade ganska rejält, men som sagt - det kändes inte så. Under sista låten - Living on a prayer - öste det ner. Men både Kaisa och jag hade samma känsla då - underbart!! Det var en helt otrolig känsla, kan inte ens beskriva den....Stadion var lite skum, lamporna lyste, regnet som sagt öööste ner, det bara rann längs med ansiktet (vi hade inte nån fånig plastregnrock på oss), alla människor runt omkring oss hoppade och sjöng med, nej det går inte att beskriva, var helt enkelt ett sånt tillfälle man aldrig kommer att glömma. *suckar*. Kommer att leva länge på detta.
Hemresan kändes lite längre än dit men våra diskussioner höll stämningen uppe ända hem. En fantastisk kväll, kan inte säga annat!! Nu är det några veckor kvar till Roxette, nästa höjdpunkt :)!

Härligt veckoslut!

Verkligen. Vädret kunde dock ha varit svalare, men det gick så här med.
På fredag var Mikko också med på festivalen. Första gången i hans liv. Han tyckte inte att han missat nåt :). Jag älskar festivaler. Särskilt denna var mera för "vuxna", 30 + och det märktes. Det var jättetrevlig stämning, alla var glada och log mot varann osv.

 Här e festivalbesökarna

 Min outfit på fredagen.

På lördagen stannade Mikko hemma och jag körde själv (!) (blev ganska mycket att dricka på fredan....) till Kaarina där Krista väntade. Vi såg Bonnie Tylor, stod i andra eller tredje raden vi scenen. Bonnie var härlig. Här e vi efter hennes konsert.

Sen väntade vi på Europe. Under tiden gjorde vi sånt som man ska på festivaler, minglade runt, åt nudlar från samma tallrik, köade till wc, köade till vattenautomaten och väntade en evighet. Europe var ingen höjdare. För mycket ny musik, vem vill höra sånt? De bästa låtarna spelades ju såklart, och kvällens höjdpunkt som alla väntade på var ju The Final Countdown. Det var värt att vänta på :). Krista hade åkt hem, men Kaisa och jag gav jääääärnet :)! Härlig stämning. Alla var med, och det gulligaste var en karl på minst 50 +, i falska crocks och shorts som gav jääääärnet lika mycket som vi. Lyckat!
Nu är det då countdown till Bon Jovi, 5 more nights to go!

Hej!

Jag har haft total bloggtorka. Varje gång jag loggat in så har jag loggat ut igen lika snabbt. Sist jag skrev var det regnigt och kallt. Det är det inte nu. Jag tror jag blir galen. Varför kan det inte vara typ 20 grader ute, så där trevligt varmt men så att man ändå orkar göra nånting. Just nu sitter jag under fläkten och orkar inte göra nånting alls. Alla 7 hundar här inne ligger utspridda nånstans under fläktarna som går på högvarv. På hotellet har dom lyckostarna aircondition men det har inte vi. Hushållet ser ut som ett slagfält för jag orkar inte helt enkelt. När jag kom in i morse efter morronjobbet hade valpen skitit på golvet. Heavy trampade i det då han kom in och sprang såklart iväg innan jag hann stoppa honom. Orkar inte ens tänka på det mera....
Efter det har jag bara svarat i telefon känns det som.
Denna månad som gått har varit lika jäktig som vanligt. Det har varit jobb, skolningar, skolningar och jobb.
Förra veckoslutet hade vi ett jättelyckat grillparty här hemma. Nalle, Nova och Happy var på utfärd med sina kompisar för 2 veckor sen. Nalles och Heavys pälsar är bortrakade och dom ser hemska ut :D. Men iallafall så har dom det lättare nu i hettan.
Ikväll och imorron blir det Saaristo Open-festival. Idag uppträder bara finska band, imorron blir det Bonnie Tyler och Europe :).
Nästa fredag är det då dags för Bon Jovi igen en gång. I ca 24 år har jag älskat detta band, tack mamma för att du köpte Slippery When Wet-LP.n åt mig då för länge sen. 1989 såg jag dem första gången. Det var tider det...Jag är jättelycklig att jag faktiskt hade möjligheten att se dem DÅ, då låtarna var nya och både grabbarna och jag var unga. Nu är det ändå så mycket nostalgi med i spelet :). Jag HAR faktiskt sjungit med i bla Bad Medicine, You give love a bad name, Born to be my baby och Keep the Faith då det var NYA låtar. Alla blir vi äldre, men varje gång jag hör Living on a prayer går det kalla kårar längs ryggraden....Den bästa låten ever, helt solklart!!