Igen en gång. Tredje Dreamdogs-midsommaren, och vilken skillnad till den första...Den var så JOBBIG, fattar inte hur jag kom igenom den och överhuvudtaget hela den sommaren...Nu när man är van och allt går på rutin och jag dessutom har hjälp, så går det ju som en dans för det mesta. Otroligt vad allt som fått plats i dessa tre år. Som tur är så är det klart mest positiva och roliga minnen, men endel jobbiga och sorgliga också. Det klart tyngsta var dobermannen Boris som var en av mina första kunder och som sen sist och slutligen blev kvar här, ägaren ville inte ha honom kvar mera. Han hade dessutm mage att be mig att föra Boris för att avlivas, men det vägrade jag. En obetald räkning och en total avsmak för folk som släpar hundar över östgränsen lämnade han efter sig...Och ärr i själen som jag får leva med. Hundstackarn tillbringade sina sista dagar fyllda med separationsångest på ett rum på hundhotellet. Det tog en bra tid innan jag fick Boris "utstädad" ur rummet. Stackars liten. Han hade hunnit bo hos ägaren ca 5 mån. Sen bort, bye bye...Nu har typen en kamphund. Hoppas innerligt att han inte gör sig av med den på samma sätt han gjorde sig av med Boris. Nu med facit i hand vet jag inte ens hur jag skulle ha reagerat om detta hade hänt nu. Hade jag tagit emot hunden...Hade jag försökt hitta ett hem åt den...Jag gissar på att jag skulle ha tagit emot honom, men i dagens läge skulle jag inte leta hem åt en hund av den rasen, med de problemen. Det hade jag gjort annorlunda idag...Men som sagt, detta lever jag med, och det lärde mig en hel del måste jag säga...
Mina gulliga kunder kommer ihåg att meddela mig om nån blir champion, eller får valpar, eller när en hund går bort. Det är så fint att mitt upp i sorgen komma ihåg att berätta för mig också. Jag fäster mig ju enormt vid mina hundar, och klart man funderar om det inte hörs nåt på en lång tid. Fick precis klart en mapp för de bortgågna hundarnas vårdkontrakt, "Gone but not forgotten". Där har jag alla: Muru, Atte, Igor, Rocky, Ansku, Elli, Miro, Konna, Thelma, Veijo och Boris. Tänker på dem ofta ännu. Alla de där lämnade på ett eller annat sätt ett stort tassavtryck i hjärtat på mig... Men nu blir detta så sorgligt att jag övergår till nåt helt annat, dvs alla VALPAR.
Här har kommit och gått otaliga valpar under dessa 2 år. De flesta är här ännu också mer eller mindre regelbundet. Lilla Elle-prinsessan var här som 4 mån gammal första gången. Nu är hon 3. Pate var valp då han kom, Lilli-gumman var ca 6 mån första gången på Dreamdogs. Aamu fick valpar och en av hennes söner blev nu 1 år och är stamkund tillsammans med sin mamma. Bruno höll jag i famnen vid 6 veckors ålder första gången...Hupi kom som 4 mån gammal och är nu över 1 år...Tula och Etna, bullmastiffar båda två var inte gamla då de var här första gångerna....Jag minns omöjligt alla valpar just nu, men många har det varit.
"Mina" hundar är alla stora personligheter och även de jobbigaste typerna har sina goda sidor. Jag är så oerhört tacksam över att jag har detta ställe och att jag får göra det jag älskar mest. Hoppas på ännu ett härligt Dreamdogs-år igen. Nästa år har vi förhoppningsvis utvidgat lite, och kan ta emot några hundar till under högsäsongerna.
Ha en trevlig midsommarhelg alla :)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar