Fläskläpp och tennisarmbåge

Jag kom iväg till en ortoped igår. Har haft ont i knät mer eller mindre hela hösten och vintern. De senaste veckorna mer, och de senaste dagarna mest. Knät röntgades, men tack o.lov så fanns det inga slitningar mm. Nu måste jag vila knät. 2,5 vecka borde jag ta det lugnt nu. Jag är på nåt vis chockad, känns himla konstigt att vara tvingad till att typ sluta gå. Jag måste ju ta detta på allvar nu, nästa gång kanske slitningarna finns där.
Armbågen på vänstra armen har värkt också. Tennisarmbåge, ingen tvivel om saken. Bara att vänta ut den.
Fläskläppen kom då jag tog emot en liten kund igår. Han hoppade rakt upp i ansiktet på mig, med full kraft. Shit vad det gjorde ont. Men han var ju bara så glad.
Nalles ögon är mycket bättre. Imorron ska vi på koll. Så här såg det ut som värst:

Nu är vänstra ögat öppet så gott som hela tiden. Han tittar ibland med det högra nog, men man ser tydligt att det inte är på långt när bra ännu.
Kheiron haltar igen. Nu får han smärtmedicin till tisdag, då ska vi på koll.
idag blir det lyxdag för mig. Ska till frissan, massören och sen på bio. Ska snart föra hundarna till hotellet. Jag har gått ner 7 kilo nu. Det ni!
Ha det bra :).

Nu prövas karaktären....

Jag fick en hel platta Marabou av en kund. Jag kan glatt medge att en gång faktiskt klappade en Fazers Blå i affären....Stog och typ drog över den med fingret...Men nu finns det alltså nästan 500 g choklad här under mitt tak. Och jag står emot. Iförrgår fick jag ett sånt sug efter nåt gott. Vräkte i mig en påse baby-morötter, en burk tonfisk, en burk ananas och 175 g. pistagenötter. Kände mig som en gris efteråt. Men tidigare då dessa "anfall" kom, var det just typ en chokoplatta som brukade gå åt. Jag är stolt över mig själv måste jag säga. Äter typ en niondel av allt jag vräkt i mig tidigare och orkar hur bra som helst ändå. Jag är stenhård. Det enda goda jag tillåter mig själv är kebab med sallad en gång i veckan. Inte en chokladbit, pizza eller franskis på snart 2 månader.
På lördag då Mia och jag far för att fira Jons (Bon Jovis) födelsedag tänker jag äta hamburgermålet som står på menyn. *räknar dagarna*.
Igår var Mikko och jag iallafall och åt på Parilla, där får man bra biffar och stekta grönsaker till. Det blev en supergod lövbiff för mig.
Annars då? Det var en ganska splittrad natt igen. Hela gänget sov på soffan igen. Nalle väckte mig med jämna mellanrum med sitt himla skrapande för att man måste lyfta täcket åt honom. Nova trampade över mig ett par gånger. Happys bästis Elmo var här, och han fick ett nysanfall under natten. Han sneazade på ett bra tag, och efteråt ville han vara jättenära mig. Så jag la mig på golvet en stund. Flyttade mig senare till sängen, och Nalle väckte mig 6.30 för att han tydligen var hungrig. Kan tala om att han inte fick nåt då ännu. Kheiron väckte oss 7.30 och då gav jag upp. En helt normal natt/morron här kan man säga....
Ha en bra söndag.

ELMO

                                                        

Fredag

Gomorron. Hade en ganska härlig dag igår sist och slutligen. Jag jobbade. Fick helt superfina foton på hundarna. Dom hade så roligt och jag njöt. Fick hem lite saker jag beställt igen. Bon Jovi cd-skivor, byxor och tröja med Jovis logga, en superhärlig collegejacka, en spetsbolero. Ska visa dom senare, särskilt jackan är härlig.
Jag storstädade vardagsrummet också igår på förmiddan, och ska precis ta i itu med resten av hushållet bara jag kommer igång.
Känner mig lite sliten.
Vi är igen en dag närmare våren och sommaren.

When we were beautiful

Heter boken som kom på posten igår. En biografi om Bon Jovi. Jag hade trott att den skulle vara typ en pocket, men det är en "stor" bok, fullspäckad med bilder. Både gamla och nya. Jag undrar om det är 40 årskrisen som spökar, men jag har svårt att titta på de där gamla bilderna, och en klump stiger upp i halsen då jag lyssnar på deras gamla låtar. Shit, både bandet och jag börjar bli gamla. Ännu en gång måste jag skriva att jag är så TACKSAM att jag fick vara med DÅ, ha fått hem Slippery och New Jersey som NYA, växt upp med bandet. Bon Jovis låtar har allid fått mig på rätt köl, eller på bra humör. Sist Happy och jag var på utställning, peppade jag upp oss med We weren´t born to follow, och hur gick det - vi vann klassen :)!
Annars är det inget speciellt här. Solen skiner ute med det är svinkallt. Jag är lite snuvig. Hundarna på hotellet är mycket lättare än vad jag räknat med.
Kheiron mår toppen. Nalles öga kunde må bättre.
Min stresslevel är ännu typ 150 %. Det är lite tufft, men det går. Allt går.

De där små sakerna...

Jag tänkte idag på alla små saker som man får uppleva med hundarna, och som gör dem till just DEN hunden, den personligheten. (Gissar att det är samma sak om man har barn). Man kan inte fota allting, oftast händer ju de roligaste då man inte har kameran framme. Idag kom deras bästa vän Pate. Pate, mirakelhunden. Han skulle bli högst ett halvt år, idag är han snart fem år. Jag har skött om honom regelbundet sen han var några månader gammal. Han är en del av vår flock, och kommer aldrig att bo på hotellet. Hundarna blev så glada då han kom. Heavy slickade hans öra, Nova snusade på hans mungipor, Happy visste inte åt vilket håll han skulle vara. Nalle tog det lugnt som vanligt.
Heavy steg in i bilen självmant idag. Det var en sån triumf det. Sen var han så gullig hos veterinären idag. Nalle har igen ett sår på hornhinnan och var med för att få ögondroppar. Då Heavys öron var undersökta (han var frisk nu) så var det Nalles tur. Heavy blev helt ifrån sig, då HANS JENNI satte sig ner på en stol för att undersöka Nalle. Han buffade och knuffade och försökte tom hoppa upp på Jenni. Varför får han aldrig stå på bordet, och varför sitter Jenni aldrig på en stol då Heavy undersöks. Min älskling.
Kheiron ska varje gång han kommer in ta en leksak av småhundarna. Jag bar precis ut en stor hög ur köket, för han kan faktiskt inte roffa åt sig allt. Det är de här småsakerna jag har som exempel idag. För andra låter det nog inget speciellt, för mig är det stort.

Allt och ingenting

Gomorron. Det har faktiskt inte hänt nåt särskilt, och ändå händer det saker hela tiden. Jag är ganska så stressad måste jag säga, känns som att jag aldrig är totalt avslappnad. Men vad gör man. Snart är det vår iallafall, kanske det hjälper.
Vi hade en jättelätt julhelg på hotellet, och nu till sportlovet får vi "straffet" för det. Kommer att veta att vi lever efter denna vecka. Men det går.
Kheiron mår bra. Han kan ta disktrasan och äppelpåsen och småttingarnas matskålar från diskbänken. Han är otroligt rastlös. Ändå är han så lugn. Han är duktig. Han kommer att bli bra, det är huvudsaken.
Huset ser ut som Jerusalems förstörning. Jag fattar inte hur jag orkade jobba 7 dagar i veckan ensam så länge som jag gjorde.
Men allt går. Om 98 dagar är det Bon Jovi konsert. Då är det nästan sommar!

Gomorron onsdag!

Den här dan började med att vår granne var in på kaffe - klockan 7.20. Han hade plogat vägar hela natten och eftersom vi ändå var uppe då han kom till vår gård så bjöd Mikko in honom en sväng.
Annars snurrar det mesta kring Kheiron och hans operation just nu. Jag är så glad att den är gjord, och han kommer bli helt återställd. Veterinären sa först, att bilderna såg ut som att han har en ganska komplicerad skada, och att jag borde bereda mig på att han aldrig blir helt ok, men att man kan lindra smärtorna. Det var en massa tankar som rann igenom huvudet efter det kan jag berätta. Men fattar ni att finaste Mia var på samma klinik vid samma tid med sin hund. (Dom har också haft en långvarig skada i ena framtassen). Det var så skönt att ha henne där, vi käpmade varann, och båda lyssande på vad läkaren sa om hundarnas skador. Mias hund fick en kortisonspruta som redan igår hade hjälpt, och efter dom åkt hem, for jag och handlade och fördrev tiden innan jag skulle hämta min "lilla" patient. (vågen visade 46 kilo).
Döm om min glädje, då läkaren sa att han lyckats med att få bort den lösa benbiten som funnits i leden, och att Kheiron kommer att bli bra!!! Röntgenbilderna hade sett värre ut än de var inne i benet. Jag var så lättad och lycklig.
Nu har vi en jobbig konvalesenstid framför oss, på 4 veckor inget busande, bara koppelprommisar osv. Men det klarar vi! Han är ju som tur är så lugn annars också, och nu blir det iallafall koppelträning för hela slanten. Stygnen tas bort om ca 10 dagar, och då blir det en liten efterkoll också.
Stort TACK till Tuomas Illukka på Pet-Vet. Utan honom vet jag inte vad som hänt med Kheirons framtass i framtiden.

 

 

Min Kangoo :)

HÄR Pappa kommer bilderna äntligen :). Årsmodell 2008, hoppas vi kommer att hålla ihop länge!

Det viktigaste: en av hundburarna!

Fastlagssöndag

Gomorron på er. Efter en ledig vecka börjar jag jobba så smått idag. Det kommer några nya hundar för att bekanta sig. Före det blir det fastlagsfirande med Tibbie-klubben. Jag är ju inte mera deras kontaktperson men det ska bli kul att ha ett gäng hundar här och busa iallafall. Funderar bara på att låta lilla Nova stanna inne, för han ska ju alltid försöka kommendera och vara så tuff i början.
Igår blev det mest att slappa här hemma. Fick bort en del tvätt, var i skogen med mina egna, fick äntligen diskmaskinen tvättad (med specialmedel alltså, tro nu bara inte att jag tvättade den för hand), och tillbringade en hel del tid i telefonen.
Började läsa en bok om Marie Antoniette igår. Den är himla lättläst trots att det är en biografi, och jag kommer att sluka den. Älskar filmen om henne, alltså den sockersöta tjejfilmen med Kirsten Dunst i huvudrollen. Men den är ju som sagt bara sockersöt och jag vill veta mer om Marie Antoniette.
Ja just ja, vågen visade - 6 kilo idag. Jag är så lycklig!!
Dagens storpojkar :).

This is my life, I´ve made it this far!

Gomorron lördag. Jag har fått höra endel ganska tråkiga nyheter här inom loppet av 2 dagar. Det får en igen att känna sig tacksam över sitt eget liv. Vi har det sist och slutligen superbra, trots allt. Det kunde vara mycket, mycket värre. Sänder varma tankar till dem som inte har det så lätt just nu.
Jag har typ allt just nu, och tar vara på stunderna. Som tur är kan jag leva så bra i nuet. Jag har gjort ett jättestarkt beslut att detta SKA bli ett bra år, åtminstone ska jag göra mitt bästa. Eftersom vi inte gick under i december, så betyder det att nåt nytt börjar. Jag har aldrig varot så här fast besluten om att gå ner i vikt tex. Nu går det. Jag vill leva hälsosammare, definitivt. Ny livsstil helt enkelt och det ska jag hålla fast vid. I detta ingår också att jag ska ta mig i kragen med alla hundar, Nova och Happy ska äntligen börja skolas. Jag ska hålla fast vid mina lediga dagar. Jag ska också satsa på mina vänner, dvs. de riktiga vännerna.
Annars då??
2 dagar kvar av min vintersemester. Det känns som att jag varit på flygande fot hela veckan och jag är ganska tacksam över att kompishund-skolningen jag skulle hålla idag avbokades.

Mia och jag for till Nummela i förrgår och förutom Kheirons jämngamla kompis Bella så träffade vi min fina kollega Erja. Jag gillade deras hotell jättemycket, härligt att det finns andra som tänker som jag. Mia och jag hade som vanligt en bra resa ihop.
Igår var jag hemma hos "lillasyster" Vicky. Vi har en helt speciell relation, ibland kan det gå typ månader att vi inte hörs av alls, men det ändrar ingenting om ni förstår hur jag menar. Nu bara hon blir mammaledig blir det nog av att ses lite oftare igen.
Nu ska jag sätta igång med...Tvätta och plocka undan. Hahaaa, det hade ni aldrig kunnat gissa eller hur ;). Ska även njuta av lyxprommisar med mina egna hundar lite senare. Ha en fin lördag.

Hej Torsdag.

Har inte haft tid eller lust att skriva efter kryssningsinlägget, sorry folks. (Till dig som frågade om jag testade nätförbindelsen, nope, det gjorde jag inte. Försöker vara nätfri då jag är borta hemifrån). Men nu några rader. 
I måndags for jag med tåg till Jyväskylä och hämtade hem min nya bil, en Renault Kangoo, årsmodell 2008. Me love it! Nu har jag alltås gått steget vidare, från farmare till "liten paketbil". Heavy hatar nya bilen. Men han måste vänja sig, det hjälps inte.
På tisdan var jag så trött så jag bara slappade i soffan. Igår var Heavy till vet. på öronspolning. Det var inte så illa som det kunde ha varit, men inte bra heller. Mera örondroppar igen. Suck. Medan han låg nedsövd tillbringade jag några hundfria timmar i Mylly. Shoppade lite cd-skivor igen. Hittad 2 av Bon Jovis "nya skräp" för 9,90 så jag köpte dom, (hittade flera bra låtar på dem), en Aikakone-samlingscd för bara 7,90, och U2.s bästa 1980 - 2000 för 19,90.
Jag är så stolt över mig själv och mitt bantningsprojekt. Jag menar, jag gick vrålhungrig in på Tacohouse, och lyckades beställa en sallad bara. Den var jättemäktig, blev så mätt att jag inte ens orkade med hela.Till efterrätt nån timme senare, blev det en bärfruitie på Arnolds. Mitt bland alla rosa donitsar och vitchoklade donitsar satt jag med min frutie. Duktig flicka. Då det känns som värst stiger jag på vågen, och sen vill jag fortsätta igen. Igår var jag på gymmet med Krista och fick mersmak även på det. Det MÅSTE gå. Via facebook ser man att andra också kämpar på, och det gör det lättare att fortsätta.
Mitt första delmål - en månad utan pasta, chips, pizza, hamburgare och choklad har gått. Nu gäller samma i februari. Den 2.3 ska jag belöna mig själv med ett hamburgermål då Mia och jag far till Nystad med 140 andra Bon Jovi fans, för att fira Jons födelsedag :D.

Viking Grace

Hallå på er. Härkommer ännu en liten beskrivning av våran kryssning. Jag var jättebesviken på båten. Jag kan inte förstå vad det var för extra med den egentligen? Siljas båtar är massor finare. Det var ett enda virrvarr av korridorer och gångar överallt. Klart det var fint, men hallå - nån upplevelse var det inte. Vi hade en A-hytt med dubbelsäng. Det var det enda "nya", Mias B-4 pers. var precis lika liten och trång (om inte mindre) än de jag åkt i på tex Isabella. Wc/duschen såg ut som dom sett ut sen 1980-talet. Så här såg det dessutom ut under sängen:

Well, well nåt bra då? Rent och snyggt än så länge. Mattorna i hyttkorridorera var skojiga:

En våning högre upp hade dom nyckelpigor på sina mattor :).
Maten var bra. Sjöfrukosten var exakt likadan som den alltid varit. Vi åt Ala carte på kvällen, och det var då inget att rekommendera. Det var lite för fint tycker jag. Levande musik var mysigt, och stället var fint. Vi satt 1,5 h där. Det tog över 30 min att få mat, och allt annat fick man också vänta på. Dessutom var det helt svindyrt, + att matlistan var "mager", kan man säga så? Fanns inte så mycket att välja på.
Jag beställde räkor. Sen då jag såg dem var jag helt att shitshitshit, jag kan ju inte äta färska räkor!!!

Tog en ost"bricka" till också. Jag försökte komma ihåg hur Hanne och Joanna visade mig hur man äter räkor en gång, och fick faktiskt i mig hälften :).

Fint var det. Vi gick till cafterian på kaffe efteråt och där blev det en liten fruktsallad till efterrätt.

 

Vi satt i nattklubben en stund och tittade på alla söta pensionärer som dansade som galningar. Nattklubben var helt okej. Följande dag åt vi på Franks dinner eller nåt liknande, och där kom maten på under 10 min. En klar skilland från Alacarten alltså!!

 

Taxfreen var stor, men nåt nytt fanns det inte att komma med. Bacardi Breezrarna var billiga, så jag hamstrade hem några för kommande behov. Annars drack jag inget annat än vatten och kaffe på hela resan.

Ett stort plus var att det var så lite folk ombord, man fick vara ifred. Inga skrikiga ungar, inga fyllkajor, bara jag och de söta små pensionärerna. Ååååhhh, jag älskar att kunna göra saker mitt i veckorna :).

 

Hej Februari :)

Så har första månaden på nya året gått med en väldig fart. Idag var Heavy och jag på öronkontroll och det såg inte bra ut. Nästa onsdag blir det spolning och då måste han sövas igen. Men hellre det, än samma öronkatastrof som vi hade för 2 år sen.
Igår knycklade jag in Kheiron i svärmors bil då vi skulle på valpkurs. Han kunde sitta på baksätet. Heavy knycklades idag in i bakluckan, jag hade tagit ner sätena. Han hatade det. Då vi kom från vet. vägrade han hoppa in i bilen. Vägrade, totalvägrade. Jag lyfter inte in 80 kilo i bilen. Det går inte. Som tur var gick han med på att gå in genom dörren, så vi kom hem iallafall.