Heter boken som kom på posten igår. En biografi om Bon Jovi. Jag hade trott att den skulle vara typ en pocket, men det är en "stor" bok, fullspäckad med bilder. Både gamla och nya. Jag undrar om det är 40 årskrisen som spökar, men jag har svårt att titta på de där gamla bilderna, och en klump stiger upp i halsen då jag lyssnar på deras gamla låtar. Shit, både bandet och jag börjar bli gamla. Ännu en gång måste jag skriva att jag är så TACKSAM att jag fick vara med DÅ, ha fått hem Slippery och New Jersey som NYA, växt upp med bandet. Bon Jovis låtar har allid fått mig på rätt köl, eller på bra humör. Sist Happy och jag var på utställning, peppade jag upp oss med We weren´t born to follow, och hur gick det - vi vann klassen :)!
Annars är det inget speciellt här. Solen skiner ute med det är svinkallt. Jag är lite snuvig. Hundarna på hotellet är mycket lättare än vad jag räknat med.
Kheiron mår toppen. Nalles öga kunde må bättre.
Min stresslevel är ännu typ 150 %. Det är lite tufft, men det går. Allt går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar