Sakta men säkert framåt. Jag jobbar ensam hela veckan, och halva nästa vecka. Man orkar om man vill. Eller man orkar. Det finns ju inga andra alternativ än att orka. Som tur är, så böts hundarna och denna vecka är full av trevliga och lätta individer. Jag har varit snäll mot mig själv och inte gjort nåt överlopps hemma. Tvätten och dammet väntar.
Jag är jättetacksam över mina vänner igen en gång. Dom orkar lyssna på mig och jag får det stöd jag behöver. För att inte glömma lilla Mamma :).
Hanna (min nyaste kollega alltså) och jag talar i telefon minst en gång om dan :). Är så glad att ha henne.
Jag ser ju iallafall positivt på allting. Som vanligt då det är jobbigt, börjar jag tänka på allt roligt jag ska göra SEN. Minns när vi byggde vårt hus, det som höll mig uppe då var alltid tanken på allt roligt, som jag faktiskt gjorde SEN.
Det som jag ska göra i år, är klart Madonna-konserten med finast Mia, Down By the Laituri med Krista och kanske Mia, vet inte ännu, tänker absolut släpa med Elise på picnickryssning, och så ska jag våldsgästa Krista för vi SKA ha balkongparty ännu denna sommar. Jeps, detta ska jag göra. Och gå på DOBO. Och utställningar. Och nätshoppa.
Men nu ska jag jobba!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar