Den här texten är skriven för nån dag sen:
Jahaja, det har gått ett litet tag sen sist. Jag måste säga att marsmånad försvann i ett grått dis, och jag vill inte ens tänka på den tiden. Kheiron hade ett jättesvårt problem med sin tillväxt, det var en tillväxtlinje i benet som inte växte fast som det skulle. Hade det inte gjort det så hade det bara varit att börja fundera på hur länge vi kunde ha honom kvar. Så jag gick igenom en lång, svart månad av ovisshet, med valpen instängd i hjälpköket. Han fick inte hoppa, inte leka, inte springa, inte vara med Heavy. Ingenting. Små korta koppelpromenader fick vi göra. Akta att han inte halkar under dom. Eller försöker hoppa. Eller springa. Mardröm. Men det lönade sig. Jag klarade av det. Han höll en bra vikt, gick upp i vikt trots att han var sjuk, men blev inte fet. Jag klarade av att hålla honom i styr och det blev inget benbrott. Nu är han typ friskförklarad. Dagen då vi skulle på röntgen var hemsk. Men då vår älskade veterinär kom för att söka in oss och titta på bilderna, såg jag på minen att nu blir det bra. Så Kheiron har 2 födelsedagar nu. Sin officiella den 21.8 och sen den 15.4. All min ångest var som bortblåst då jag fick höra att han blir bra. Han hade läkt ihop så bra, att vi fick städa bort fängelset från hjälpköket. Hundens min, då han insåg att han får följa med, han behöver inte bli ensam kvar när Matte går. I en månads tid gick jag och var förberedd på det värsta. Funderade på om jag skulle kunna ha honom kvar över sommaren, eller längre. Förberedde mig på hur jag ska kunna ta bort en valp. Ändå trots allt detta kan jag inte svara på hur jag skulle reagerat om röntgenbilderna hade visat nåt annat än de det gjorde. Jag tog honom till en specialist i Helsingfors också, för jag ville veta om det verkligen lönar sig att hålla honom instängd en månad, kanske längre. Dom sa också att det fanns hopp. Annars hade jag aldrig utsatt en valp för att vara ifrån sin flock så länge. Nu är jag tacksam, lycklig och även stolt över mig själv för att jag stålsatte mig och gick igenom detta. Jag lärde mig iallafall en hel del under den här tiden.
Kheiron är ett mirakel, han blev bra, han får leva hundliv.
JAG ÄLSKAR HONOM :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar