Hej bloggen.
Min nya rubrik känns mer än sann. Allt är så intensivt just nu. Eller det har varit lika intensivt i flera års tid. Livet ÄR nu eller aldrig. Det bara är så. Rusningsåren. Alternativet vill jag inte tänka på. Så jag rusar vidare. Jobbar, betjänar kunder, för hundarna till veterinären, sitter på apoteket, svarar i telefon, meilar till folk, handlar, betalar räkningar, samlar kvitton och papper till bokföraren, lägger ner timmar i veckan på Kompishund, tillbringar flera timmar av dagen i bilen och stupar i säng på kvällarna. Det här är livet. Jag kommer ihåg att njuta av stunderna då hundarna springer i skogen, av att jag kan ha alla egna ute i hundgården på en gång och av att titta på Sopranos i lugn och ro på kvällarna tills jag somnar. Håller på med tredje säsongen. (Sopranos är btw den bästa serien ever. Dessutom kunde dom avsluta den på toppen).
Igår firade vi finaste Mias 40 års dag. Det var trevligt. Stod och funderade på min egen kommande fest i ett skede. Vi är mitt i livet nu. Känner jag mig medelålders? Nej. Borde man göra det? Tänkte på dem som inte har möjligheten att leva sin dröm. Hur hade det känts att fylla 40 och vara dagmamma....Hemska tanke. Ja, då hade jag iallafall inte firat Mia igår, så mycket kan jag vara säker på. Leker med tanken på att jobba 8-16 på dagis...Men det går liksom inte. Kan inte se mig nån annanstans än här och nu med hundarna och företaget. Kommer ihåg att vara tacksam över att just jag fick ta chansen att starta eget. Hade jag velat ha barn om jag stannat kvar där jag var...Nej. Hade jag haft 5 hundar? Knappast. 2 antagligen. Hade livet varit enklare? Säkert. Men hade jag varit lyckligare? Nej! Lyckligare än så här har jag svårt att föreställa sig att jag kunde vara.
Så jag stressar vidare, njuter av de små stunderna och är tacksam över mina vänner. Ikväll blir det Bon Jovi-konsert igen. 8 gången för mig. Guldkant på vardagen, verkligen.
Ha en fin söndag alla :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar