Hej lördag!

Här är jag igen med en förhoppningsvis lite piggare uppdatering.
Operationen gick bra, Mikko är mycket bättre än vi väntat oss. Hoppas det fortsätter så här.
Happy däremot är deprimerad, man riktigt ser hur lessen han är då Nalle och Nova är borta. Jag ska hämta dem imorron. Han är den mesta flockhunden av dem alla, kan inte säga annat än att det gör gott för honom att vara utan Nova ibland, men det är synd om honom.

Jag läste en sån himla skojig bok, Konsten att vara otrogen på Facebook heter den. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att söka upp nån gammal flamma på allvar på FB, men finns det nån därute som verkligen kan erkänna att den aldrig googlat något ex ;)? Boken var iallafall otroligt pricksäker, man kände igen massor och det fick mig att tänka ordentligt på hela FB. Pratade häromdan med Camilla om FB, och om varför man uppdaterar som man gör.
Nuförtiden får jag spyreflexer av så många typers olika uppdateringar, att jag allvarligt talat funderat på att skippa hela FB. Å andra sidan går det inte riktigt, för man är så beroende av den. Utan FB vet man ju aldrig var nån är, vad den gör, med vem och varför.
Har hittat gamla kompisar som det påriktigt är kul att hålla kontakten med igen, och även många nya.
Men sen är det det där, att hur allvarligt ska man ta det?? Jag menar, ska man ta illa upp om nån inte lämnar kommentarer eller inte? Är det nånslags statement om man inte gillar en viss text? Eller är det bara det att man är stressad och inte scrollar sig igenom hela FB-första sidan då man smäller sig ner vid datorn.... Jag vet faktiskt inte...Men det måste jag säga, att det är oftast ibland de mest oväntade personerna som skickar stödkramar då det behövs. Det värmer iallafall, och känns trevligt att det finns folk därute som bryr sig.

"Riktiga vänner är som stjärnor - du vet att de finns där fast du inta alltid kan se dem"

Självömkan...

Hej på er.
Först måste jag få säga, att det är helt härligt med hösten fortfarande. Jag njuter av alla blad som faller ner och frossar i ljus på kvällarna. Värmeljus. (Helt måste att skriva ut för min lilla pappa e livrädd för levande ljus, han e säker på att dom kan trilla omkull eller nåt dylikt av sig själv och tända eld på hela huset).
Men just nu så är det SÅ synd om mig.
Jag borde just nu sitta på Viking Line med Happy och ett gäng trevliga hundmänniskor, på väg till Åland för att bo i stuga 2 nätter, gå på hundutställning och festa. Men istället sitter jag nästan ensam här i köket, sover i en säng som är förhöjd med 30 cm, och kommer definitivt inte att festa detta veckoslut.
Mikko opererades i går. Hans diskbråck var 4 cm stort, dom brukar väl vara typ 4-5 millimeter...Så det var jätteskönt att detta blev gjort. Men det är med skräck jag väntar på att han ska komma hem, för jag tror han kan vara ganska så mörbultad och darrig länge ännu efteråt.
Mamma och pappa kom för att hämta Nalle och Nova över veckoslutet, och det var inte heller så kul. Men det är lugnare då ens en del av hundarna är borta.
Jag ställde till världens scen då de skulle iväg, *host*, jag fattar inte hur alla mina duktiga kunder klarar av att bara svänga ryggen till och gå då hundarna ska lämnas. Så nu är det då bara Happy och Heavy hemma. Och lilla Pate är här ännu idag. Jag var så glad att ha honom förra natten, för mina egna hundar sover alltid där dom vill och det är inte i min armhåla. Pate däremot får man ta bredvid sig och krama, så vi har sovit tätt intill varann hela natten.

Ha en trevlig höstfredag alla.

Vilken hundras är du?

Frågades det igår i Big Brother som jag ju följer ;). OCH står för det dessutom :D!.

Jag vet iallafall mitt svar: Caucasian owtcharka. Kaukasisk vallhund. En av de bästa LGD som finns. Skulle verkligen vilja ha en sån nångång, men vi har så mycket folk som kommer och går så det är omöjligt just nu.
Min härliga lynne är iallafall just som kaukasierns. Jag älskar min egen flock över allt annat och gör vad som helst för att försvara den. Främmande människor är okej så länge dom hålls borta från mitt revir. Och komer dom för nära så...

Men, nu ska jag gå till mitt skithotell och ta hand om alla stackars hundar som måste bo där. Det är så otroligt synd om dem...Igår till exempel hade vi utflykt i hundgården då det regnade. Jag och 4 småhundar satt i vårat hundhus i rastgården och nosade på varann, dom lekte och emellanåt sprang dom ut. Före det hade vi varit i skogen. Labbisarna har ätit ur sina kongar varje dag fast det är himla klibbigt att ladda dem. Härom dan åt alla småhundar tillsammans i korridoren under mitt vakande öga. Det var jättespännande tyckte dom :). Största delen har igen fått vara lösa i skogen. Så under dom max 5 h ensamma förutom natten så tror jag dom e ganska nöjda iallafall.
Mikko hade annars köpt en lampa till våran nya sida som var så fin att den nu hänger i vårat eget tak. Jag väntar så på att få öppna nya sidan, den är ganska så fin om jag får säga det själv.

Njut av höststormen, det gör jag :)!

Härliga Höst!!

Jag älskar hösten. Jag har alltid gjort det. Kanske för att jag är född i september. Mamma är likadan. (Så allt har jag ändå inte efter min lilla pappa fast det ibland känns så ). Tom dessa regniga dagar får mig att le inombords. Man behöver inte stressa över sin fläskmage, det är okej att klä sig i långa tröjor och yllesockor. Jag blir alldeles salig när gula löv faller ner då man går ute. Så mycket kul brukar hända i början av hösten.
Mikko och jag blev tillsammans den 17.9.1994. Nalle är född i september, vår första egna vovvis.

Mina tv-serier drar igång. Project Runway börjar snart, Maajussille morsian och Diili drar igång denna vecka. Min jooga börjar äntligen på torsdag. Förra onsdagen kom jag ihåg hur mycket jag älskar agility och hur roligt det känns att träna igen. Idag ska Krista och jag iväg och motionera, jag ska gå på gympa, Krista ska med till gymmet iallafall.
Kanske att vi kan vara duktiga och gå en gång iveckan nu när Krista äntligen har skaffat egen bil.

Igår fick jag ett helt nytt minne av 9/11. Happy fick sin första pokal på utställningen vi var på! 4 valpar var anmälda, 2 pojkar och 2 flickor. Först tävlar hanhundarna mot varann, och Happy vann igen över den andra hunden som också ÄR fin och mycket lovande. Sen tävlar bästa hanen och bästa tiken mot varann. Det var ganska självklart att vi inte klarade av tiken, som är jättefin OCH blev uppvisad av en av de större uppfödarna här i landet. Men det kvittade oss, för vi fick 2 rosetter och en pokal iallafall :). Domarens utlåtande var dessutom igen superbra, och sista meningen "mycket lovande" värmde Mattes hjärta. Idag var det pokalkaffe med gräddmarsipantårta med mamma, pappa och svärmor som gällde. Matte tänker inte på kolhydraterna dagar som denna. Förresten blir det ju gympa ikväll.

Imorron ska svärmor skjutsas till läkare och Heavy till vet. Det går på samma resa ;). På kvällen blir det lydnadskurs med Heavy, på onsdag har jag massör och på kvällen agility med Nalle och Happy, på torsdag ska jag på jooga och sen få nya naglar och sen har veckan rullat på igen. I helgen blir det jobb och valputställning :).

Det sägs att dessa är rusningsåren. Jo så känns det också. Men med tanke på alternativet, så njuter jag av mina rusningsår.
Ha en bra vecka,
Pia :)!




Stolt, stolt Matte med sin lilla stjärna.

Hemvården

Hej Bloggen.
Jag har haft en lite underlig period med humörsvängningar, drömmer mardrömmar osv. Kanske det är en liten ålderskris? Hoppas bara att deppisen inte är på återkommande. Det bästa sättet att hålla humöret uppe är att späcka dagarna med program, inte tänka och kolla på BB på kvällarna. Jo, jag gör det och är helt fast, kan säga SÅ rakt ut :).
Andra saker kan man inte säga rakt ut fast man hur gärna skulle vilja det...Aaarggghh, jag blir galen på alla människor. Jag måste säga att hade jag chansen JUST NU att kapa alla band med omvärlden så skulle jag göra det direkt. Men det är ju ingen hemlighet att jag just nu är himla sårad över att mitt hundhotell inte duger. Jag menar vad mer kan folk begära?? Hemvården håller jag på och kör ner. Just nu har jag bara ett gäng småhundar som jag tar emot. Alla har varit ok med den saken. (nästan). För folk som inte vet vad hemvårdden innebär, så kan jag berätta:

För det första så är främmande hundar inte tysta och snälla på ett nytt ställe. Dom skäller på alla nya ljud, på våra hundar, på allt möjligt. Jag tar inte främmande hundar i sovrummet. Det betyder att ganska många gnäller och ylar på kvällar/nätter. Jag bor inte ensam här. Jag har en man och egna hundar som behöver sin nattsömn.

För det andra så är främmande hundar plötsligt inte rumsrena på ett nytt ställe. Pojkarna lyfter på benet lite överallt, även flickorna glömmer att man ska vara rumsren, och jag hittar hemskt ofta små hundhögar på olika ställen.

För det tredje så kommer inte främmande hundar alltid överens med mina egna eller med andra vårdhundar. Ok, vi har hundportar, men Hevvy tål nuförtiden bara småhundar. Dvärghundar. Alla dvärghundar är okej oberoende av kön. Är dom större än knähöjd tål han dom inte. Spelar ingen roll är det tikar eller hanhundar. Dom är ett rött skynke. Våra hundportar håller inte om Heavy blir förbannad. Vems är ansvaret om Heavy ryker på nån? Vem han än ryker på är iallafall chanserna att den hunden skulle klara sig oskadd ganska minimal. Det är alltså en ganska stor säkerhetsrisk att ha en större hund i hemvård. Jag vågar aldrig ha tuggben framme åt hundarna, dom kan börja slåss. Godis och anant är också helt uteslutet. Säkerheten före allt annat.

För det fjärde så bor vi här. Det är vårt hem. Vi har i två års tid haft hemmet fullt med främmande hundar. Mikko har aldrig klagat. Han har lyssnat på skällande, ylande, morrande utan att säga ett ord. Han har suttit i ett vardagsrum som luktar piss därför att mattorna är förstörda utan att säga ett ord. Han har ätit morgonmål med främmande hundar runt sig, glömmer aldrig den gången en voffis hoppade upp och började slicka i sig av hans morgongröt...Han sa inte ett ord då heller. Han har gått i duschen via terassen utan att säga ett ord för att vi har haft främmande arga hundar i vårat hjälpkök. Jag tycker att han har gjort sitt. Beslutet att dra ner på hemvården är absolut mitt eget, Mikko har fortfarande aldrig sagt ett ord om detta. Dels för att vi har Adriana här i längre omgångar. (just nu är hon hemma, for igår). Dels för att vi ska ha en till stor hund i nåt skede. Och dels för att jag själv vill vara ifred hemma.
Sen så finns ju mina små, snälla, söta hundkunder som jag älskar och vill ha här hemma. Som hela min flock accepterar. Just nu har vi Novas bästis här och 2 ljuvliga, små terrier som man knappt märker att dom finns. Jag trivs ju med att ha mycket hundar omkring mig, men då ska dom vara såna att jag själv orkar!!

Läs nu alla igenom detta med omtanke och fundera över om ni själv skulle vilja ha det så här.

Ha ett trevligt LUGNT veckoslut alla....

Bengtskär 27.08.2011

Idag for vi då iväg på en boat-trip i härligt solsken och 20 graders värme. Efter starten från Kasnäs var det Rosala och Vikingacentret som stod på tur.

Väl framme på Rosala blev det världens godaste fisksoppa med Rosalabröd och härlig kryddkaka som efterrätt.

Sanna är inte bara bra på golf, hon var även en höjdare på hästsko. Nästa midsommar får vi väl ta en kamp ;).

Såna små söta får fanns det också på Rosala.

Vilka enar! Vilken himmel - härligt!!



Efter alla hemska offerplatyser kändes kapellet tryggt!

Mina fina vänner + jag på bryggan

Vi såg maneter, härliga maneter! Trodde inte det fanns såna längre!

Efter att vi ätit och gått runt på Rosala, var det då dags att styra kosan mot fyren!

Jaha, så bär det då av, äntligen!

Sanna och Tomi i båten

Jag i båten. Det var meningen att jag skulle sitta och läsa, men här stod jag ända tills vi kom fram, och bara njöt!

Här står den, lika mäktig och fin som alltid!

Jag var himla osocial och satt för mig själv jättelänge och bara njöt!

Blev våt på min klippa fast jag satt så högt uppe!

På klippan till vänster satt jag helt ensam och njöt. Bara havet och jag!

Gulliga rosor på bordet i cafee´t

Up we go, Sanna, Tomi och jag marscherade uppför all hundratals trappsteg till toppen.

Sista biten fick man klättra på en stege...

´Två VERKLIGA vänner + jag i toppen på fyren!

Denna fanns i bottenvåningen. Det är ett riktigt foto på soldaterna som slogs och vann mot ryssarna under slaget på Bengtskär!

Annika e faktiskt lika lång som fyren!

Sol, vind, hav , vänner - vad mer kan man begära?

En ny vän såklart :D!

Bye, bye Bengtskär!

Steril granulom eller vad tusan det heter på svenska....

Hej.
I början av veckan bestämde jag mig för att Heavys tass-hår borde kortas av. Jag har ju nu skött hans hotspot på bakbenet i över en vecka och den såg bättre ut. Tänkte ändå att för att förhindra liknande så klipper vi lite. Det var då jag märkte knölen. En stor, rödlila ful knöl på hans ena "handled". Jag trodde jag skulle dö där och då. VAD är det där, VAR kom den ifrån, VARFÖR HAR JAG INTE MÄRKT DEN???? Panik. Jag fick en tid till Heavys egen husläkare och vi var då där igår. Hon tittade på knölen en halv sekund, och sa direkt att det där ser ut som en autoimmunitetssjukdom. Då var jag bara lättad. Jag känner flera hundar med autoimmunitetssjukdomar som mår hur bra som helst. Vi kollade igenom hans tassar och på andra frambenet fanns en början, på baktassen gissade vet. att senaste hotspotten kan ha berott på samma sak. Nu då jag tänker efter, så kom den nog bara efter han blivit våt. Framtassarna däremot var ganska klart fall. Vet. gjorde en liten biopsi och tog alla blodprov. Dom var bra och det fanns inga som helst spår av cancer i det andra provet.
Granulomet gör alltså små hål i huden som det rinner vävnadsvätska ur. Det i sin tur leder till att huden blir infekterad på utsidan. Finns ingen som helst förklaring till varirån detta kommer och något direkt botemedel finns det inte heller. Dessa granulomer på tassarna är vanligt hos schäfrar bla. Nu ska vi försöka få bort infektionen med antibiotika, och kortisonspray utvärtes. Hjälper inte det, blir det kortison via tabletter igen.
Positivt är att Heavy inte lider av detta speciellt mycket, och att man håller det under kontroll med mediciner. Det negativa är att jag är ganska övertygad om att han får gå på kortison resten av livet. Han har ju sina andra hudbesvär också. Detta kan vi leva med. 
Jag har bestämt att han ska få leva hundliv och vi ska göra roliga saker tillsammans så mycket som möjligt. Får vi då ett eller två år mindre pga det här, så har vi iallafall haft ett bra liv :), precis som hittills förresten.

Nalle och Nova var ju hos ögonläkaren i måndags och Nalle har sen igen nåt fel på hornhinnan som gör att han kanske måste ha kortisondroppar i ögat resten av livet. Det kan vi definitivt leva med. Huvudsaken är ju att jag vet varför han hela tiden har problem med sina ögon och att det inte beror på att han gör illa sig ute.
Novas ögon var bättre än jag trodde, och kräver i varje fall inte just nu några åtgärder. Den 5.9 ska jag på kontroll med dem, och Heavy den 8.9.
Jag säger bara TACK till försäkringsbolaget!! Det lönar sig verkligen att försäkra dom. Ok, är dom friska så känns det kanske onödigt att betala ca 200 € i året, men blir dom sjuka....Heavys räkning igår gick på 236 €, jag betalade 67 € själv! Alltså jag skulle ju betala vad som helst i vilket fall som helst (och har betalat också, för Teddy i tiderna), men Heavys öronräkning tex gick ju sammanlagt på närmare 1500 € förra året, jag betalde en bråkdel själv. Då känns en försäkring på 200 €/år ingenstans. Vi har bara sjukförsäkring åt hundarna, livsförsäkring vägrar jag ta. Mikko var av helt samma åsikt. Jag menar, det finns inga pengar i världen som kan ersätta dessa och jag skulle aldrig ens vilja ha en cent för dem. Dom är ju ovärdeliga, mina älsklingar!
Nu hoppas jag iallafall att vi får vara friska fram till kontrollerna.
Imorron blir det resa till fyren, och jag hoppas jag kan koppla av till 100%.
Trevlig fredag på er där på andra sidan datorskärmen!