Hemvården

Hej Bloggen.
Jag har haft en lite underlig period med humörsvängningar, drömmer mardrömmar osv. Kanske det är en liten ålderskris? Hoppas bara att deppisen inte är på återkommande. Det bästa sättet att hålla humöret uppe är att späcka dagarna med program, inte tänka och kolla på BB på kvällarna. Jo, jag gör det och är helt fast, kan säga SÅ rakt ut :).
Andra saker kan man inte säga rakt ut fast man hur gärna skulle vilja det...Aaarggghh, jag blir galen på alla människor. Jag måste säga att hade jag chansen JUST NU att kapa alla band med omvärlden så skulle jag göra det direkt. Men det är ju ingen hemlighet att jag just nu är himla sårad över att mitt hundhotell inte duger. Jag menar vad mer kan folk begära?? Hemvården håller jag på och kör ner. Just nu har jag bara ett gäng småhundar som jag tar emot. Alla har varit ok med den saken. (nästan). För folk som inte vet vad hemvårdden innebär, så kan jag berätta:

För det första så är främmande hundar inte tysta och snälla på ett nytt ställe. Dom skäller på alla nya ljud, på våra hundar, på allt möjligt. Jag tar inte främmande hundar i sovrummet. Det betyder att ganska många gnäller och ylar på kvällar/nätter. Jag bor inte ensam här. Jag har en man och egna hundar som behöver sin nattsömn.

För det andra så är främmande hundar plötsligt inte rumsrena på ett nytt ställe. Pojkarna lyfter på benet lite överallt, även flickorna glömmer att man ska vara rumsren, och jag hittar hemskt ofta små hundhögar på olika ställen.

För det tredje så kommer inte främmande hundar alltid överens med mina egna eller med andra vårdhundar. Ok, vi har hundportar, men Hevvy tål nuförtiden bara småhundar. Dvärghundar. Alla dvärghundar är okej oberoende av kön. Är dom större än knähöjd tål han dom inte. Spelar ingen roll är det tikar eller hanhundar. Dom är ett rött skynke. Våra hundportar håller inte om Heavy blir förbannad. Vems är ansvaret om Heavy ryker på nån? Vem han än ryker på är iallafall chanserna att den hunden skulle klara sig oskadd ganska minimal. Det är alltså en ganska stor säkerhetsrisk att ha en större hund i hemvård. Jag vågar aldrig ha tuggben framme åt hundarna, dom kan börja slåss. Godis och anant är också helt uteslutet. Säkerheten före allt annat.

För det fjärde så bor vi här. Det är vårt hem. Vi har i två års tid haft hemmet fullt med främmande hundar. Mikko har aldrig klagat. Han har lyssnat på skällande, ylande, morrande utan att säga ett ord. Han har suttit i ett vardagsrum som luktar piss därför att mattorna är förstörda utan att säga ett ord. Han har ätit morgonmål med främmande hundar runt sig, glömmer aldrig den gången en voffis hoppade upp och började slicka i sig av hans morgongröt...Han sa inte ett ord då heller. Han har gått i duschen via terassen utan att säga ett ord för att vi har haft främmande arga hundar i vårat hjälpkök. Jag tycker att han har gjort sitt. Beslutet att dra ner på hemvården är absolut mitt eget, Mikko har fortfarande aldrig sagt ett ord om detta. Dels för att vi har Adriana här i längre omgångar. (just nu är hon hemma, for igår). Dels för att vi ska ha en till stor hund i nåt skede. Och dels för att jag själv vill vara ifred hemma.
Sen så finns ju mina små, snälla, söta hundkunder som jag älskar och vill ha här hemma. Som hela min flock accepterar. Just nu har vi Novas bästis här och 2 ljuvliga, små terrier som man knappt märker att dom finns. Jag trivs ju med att ha mycket hundar omkring mig, men då ska dom vara såna att jag själv orkar!!

Läs nu alla igenom detta med omtanke och fundera över om ni själv skulle vilja ha det så här.

Ha ett trevligt LUGNT veckoslut alla....