Hej lördag!

Här är jag igen med en förhoppningsvis lite piggare uppdatering.
Operationen gick bra, Mikko är mycket bättre än vi väntat oss. Hoppas det fortsätter så här.
Happy däremot är deprimerad, man riktigt ser hur lessen han är då Nalle och Nova är borta. Jag ska hämta dem imorron. Han är den mesta flockhunden av dem alla, kan inte säga annat än att det gör gott för honom att vara utan Nova ibland, men det är synd om honom.

Jag läste en sån himla skojig bok, Konsten att vara otrogen på Facebook heter den. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att söka upp nån gammal flamma på allvar på FB, men finns det nån därute som verkligen kan erkänna att den aldrig googlat något ex ;)? Boken var iallafall otroligt pricksäker, man kände igen massor och det fick mig att tänka ordentligt på hela FB. Pratade häromdan med Camilla om FB, och om varför man uppdaterar som man gör.
Nuförtiden får jag spyreflexer av så många typers olika uppdateringar, att jag allvarligt talat funderat på att skippa hela FB. Å andra sidan går det inte riktigt, för man är så beroende av den. Utan FB vet man ju aldrig var nån är, vad den gör, med vem och varför.
Har hittat gamla kompisar som det påriktigt är kul att hålla kontakten med igen, och även många nya.
Men sen är det det där, att hur allvarligt ska man ta det?? Jag menar, ska man ta illa upp om nån inte lämnar kommentarer eller inte? Är det nånslags statement om man inte gillar en viss text? Eller är det bara det att man är stressad och inte scrollar sig igenom hela FB-första sidan då man smäller sig ner vid datorn.... Jag vet faktiskt inte...Men det måste jag säga, att det är oftast ibland de mest oväntade personerna som skickar stödkramar då det behövs. Det värmer iallafall, och känns trevligt att det finns folk därute som bryr sig.

"Riktiga vänner är som stjärnor - du vet att de finns där fast du inta alltid kan se dem"