För exakt tre år sedan började detta. Känns fortfarande helt otroligt, och jag måste medge att jag inte hade en aning om vad jag gav mig in på ;). Jag har gått en lång väg sen dess. Lärt mig massor. Massor!! Fått in en sån rutin på det hela, utan att glömma bort att alla hundar och ägare är olika. Känns som att jag lyckats. Från att ha haft 7 platser, har jag nu 12, vi är 2 som jobbar här, och vi har fullt hus nästan hela tiden. Ja, jag är nöjd och stolt över mig själv. Har lyckats med min ide. Jag har bevisat att det fanns underlag för ett mjukare hundhotell. Finns underlag, nya ringer ju hela tiden. Men det bästa är mina stammisar. Igår tex, hämtade jag "min" älskade labbis Pyry. Han kom hit den första sommaren som en valp på 10 månader, nu är han tre år. Det är det bästa, att få följa med deras utveckling. När jag hoppar tillbaka till den första midsommaraftonen här, går det kalla kårar längs ryggraden. Hundarna vi hade var jättejobbiga, varenda en av dem, och jag måste säga att jag tänkte att ska det bli så här....Jag fick gå och börja kl 7 på morronen för att hinna få ut dem och ge dem morgonmål innan det var dags för dagsprommisarna....Jag fattar inte, att jag behövde samma tid då, som jag nu klarar av 12 rum på ;).
Då var det inte tal om att åka iväg för att äta med kompisar på midsommaraftonskvällen som vi ska göra imorron. (Sanna ska jobba natt, så vi har bestämt att gå och äta på Vaakahuone före det. Passar utmärkt, jag hinner hem och rasta sen).
På lördan har jag bjudit hem oss till svärmor, och annars blir det som sagt bara att jobba och njuta av mitt jobb. För en sak är säkrare än nånsin ännu efter 3 år. Detta är vad jag vill göra. Trots allt jobbigt, så går det inte en enda dag utan att jag är så tacksam för att jag har möjligtheten att jobba med det jag älskar mest av allt i livet. Tack mina fina kunder för att ni litar på oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar