Final Countdown...

Jeps, vet ej om man ska ta rubriken med tanke på avresan till Stockholm ikväll, eller som att jag känner det som att jag snart går in i väggen...

Jag ställer alldeles för höga krav på mig själv. Just nu känns det som att jag borde jobba hela tiden, ta emot varenda en kund själv och helst också ta hand om alla hundar själv. Men så är det inte. Jag måste inte det. Maija klarar av det hur bra som helst. Jag VET ju det. Är det nån som misstycker så finns det andra ställen att ta sig till. Ställen där det inte är SAMMA personer som tar emot VARJE gång, utan ansiktena byts. Ställen där man inte tar hunden för en enskild individ utan alla sköts om efter löpandeband-principen. Jag kan ju inte vara tillgänglig 24/7 365 dagar om året, för snart har vi inget Dreamdogs kvar alls isåfall.
Som tur är, så är iallafall hundarna tacksamma och nöjda, och det är det som får mig att orka dag efter dag efter dag. Största delen av kunderna är ju alldelse härliga och jag tycker så mycket om dem och de är nöjda och tacksamma. Men sen räcker det ändå om en säger något som får mig att känna samvetskval. Suck.

Jag ska iallafall till Sverige nu. Har inte packat, inte tvättat hunden, ingenting. Jo, jag har jobbat. Från kl 8 imorse. Matat, svarat i telefon, rastat, bytt vatten, klappat, svarat i telefon, snusat, kramat, borstat, tvättat skit, blivit utskälld varje gång typen ser mig, svarat i telefon, förklarat varför vi inte har hemvård mera, bytt vatten. Nu har jag haft matpaus, och snart ska jag gå och fortsätta. Rasta, mata, byta vatten. Förhoppningsvis inte tvätta skit. Antagligen svara i telefon.
Droppen som fick allt att rinna över var snoken som låg framför hundgården då jag kom ut. Skräcksekunden innan jag fattade att det var en snok, som jag sen slängde dit pepparn växer med skitkrattan. Efter det var jag tvungen att ringa ett snyftsamtal till Mikko <3. Snart känns det säkert bättre. Om 7 timmar sitter jag på Silja Galaxy och kan förhoppningsvis släppa allt det här.

Ha ett trevligt veckoslut och håll tummarna för oss.

(Missförstå mig inte. Jag ÄLSKAR mitt jobb. Men ibland måste man få klaga)!