Hej.

Jag har inte slutat blogga. Skulle bara behöva massor mer timmar på dygnet. Dessutom gick vår lilla dator sönder (jag trooor att jag trampade på den lite i misstag, men iddes aldrig säga det till Mikko. Jag är nämligen inte säker, för det var tidig morron. Dessutom var det en tidsfråga innan den skulle säga upp sig i vilket fall). Nu har jag en ny liten sak, billigaste jag hittade på Gigantti, Toshiba är märket. Få se hur länge den här kommer att hålla.
Det var utställning i helgen, Finlands största, som kronar utställningsåret. Happy och jag var där. Vi for iväg en billast full, det var en kompis + hennes kompis, och så vår gulliga konkurrent Luka och hans matte. Det var roligt, blev hundsnack, skitsnack och massor med skratt både på dit- och hemresan. Framme i Helsingfors träffade jag igen finaste Mona och vi surrade på en bra stund. Happy klarade sig helt okej. Han fick Excellent, och blev fjärde i sin klass, det var vår sista tävling i unghundsklassen. Vi var 6 st, och det är bara 4 som placeras, så jag var nöjd. Luka blev andra. Mona har också en liten pojke, men han är fortfarande junior, och han fick samma placering som vi. Det talas ju så mycket om utställningar, vem som får ut nåt av det, att det är djurplågeri mm. Hmmm...Jag ser det som att Happy och jag har egentid, han får min totala uppmärksamhet under en hel dag. Han får alltid en ordentlig belöning efter ringen. Jag medger gärna att jag själv älskar allt som har med utställningar att göra, stämningen, stunden precis innan man ska in i ringen, osv. Måste också medge, att Happy inte njuter lika mycket som jag. Det finns faktiskt hundar som älskar att visa upp sig, men Happy är inte sån. Han är lyckligast hemma i skogen eller som nu, på soffan tätt intill Nova. Men han lider inte på nåt sätt, så därför fortsätter vi ännu en tid iallafall.

Annars har det inte hänt nåt extra, det är det vanliga. Städa, tvätta, plocka undan, jobba. Idag ska jag iväg till Skanssi med min granne. Ska försöka få de sista julklapparna handlade.

Första Advent!

Vad mysigt. Jag har i och för sig inte haft adventsljus att brinna på typ 15 år. Dels för att jag aldrig hinner tända dom, och dels för att det i detta hushåll nuförtiden inte finns nån säker plats. Värmeljus vågar jag ha framme.
Hade en jättehärlig arbetsdag igår, det är snön som gör det. Före jobbet for jag och handlade, och insåg vilken idiot jag är. Jag brukar ju alltid handla på vardagsförmiddagar - VARFÖR skulle jag tränga in mig i Citymarket en lördag mitt på dan...Jag kom därifrån med förståndet i behåll iallafall...
Det var btw jag som somnade på soffan igår kväll. Man kan ju inte annat än skratta. Vaknade vid fyratiden och släpade mig till sängen.

Annars då...Idag blir det jobb, kompishund och till grannen, för igår kväll orkade vi inte.

Ha en fin Första Advent!

Det kommer mer...

snö!! Nu har vi fått massor med snö.
Jag hade planerat att ta en taxi (vad borgerligt) och fara till stan med en kompis igår kväll, men ovädret gjorde att vi båda kom på andra tankar.
Nå, jag tände ljus, åt hämtpizza och chips (gris), njöt av mina vovvisar och försökte koncentrera mig på tv.n trots Mikkos snarkande i soffan brevid mig. Denna vecka har jag somnat på soffan 4 kvällar av 5, igår var det Mikkos tur. Få se vem som hinner före ikväll.
Kollade på Dallas och ett dokument om fattigdom. Fy sjutton vilket äckligt program, handlade om kvinnor i Sierra Leone, Bangladesh (tror jag) och Amerika. Alla var fattiga, och alla var gravida. Man kunde inte annat än tacka sin lyckilga stjärna att man själv lever i Finland, och har full rätt att bestämma själv om man vill eller inte vill ha barn. En mamma som dom visade, hon var 35, hade hållit på med förlossningen i 2 dagar i sin by, innan nån förde henne till sjukhuset. Hade proppat i henne örter mm. Barnet var dött då dom opererade henne, och själv dog hon också efter förlossningen. Helt hemskt!! Hur kan det gå till så ännu i dessa tider.

Men tillbaka till min värld. Hundarna älskar snön. Jag älskar snön. Jag älskar den så länge att jag måste sätta mig bakom ratten :/. Det ska jag snart göra, för jag måste i väg och handla. Sen blir det jobb på eftermiddagen, och ev. en sväng till grannarna ikväll om vi orkar.

Ha en bra lördag där ute.

Nu är den här...

...Snön nämligen. Mamma kunde inte tro mig igår då jag sa att vi inte HAR snöstorm. Nå, nu har vi...Jag tittade först ut genom sovrumsfönstret, såg några ynka små flingor flaxa omkring och vägen såg nästan bar ut. Då jag sen kom till vardagsrummet så såg det lite värre ut måste jag säga. Jag behöver inte iväg nånstans idag, men min stackars granne har bara kitka-däck och hon måste iväg, + att vi får kunder hit idag också.
Men Heavy och Kheiron gillar snön, och då gör Matte det också. (Tibbisarna ligger och drar sig här i soffan).
Jag glömde berätta att jag förra veckan gick in på Stockmann och hittade billiga cd-skivor. Guns n´ Roses och SkidRow, + lite julskivor. Det blev alltså Appetite for Destruction, och SkidRows första som bara heter SkidRow. Sen följde en GnR Greatest Hits med bara för att jag ville ha November Rain ;). Kollade igenom deras Bon Jovi urval också, men där fanns bara nyaste skräpet. Frågade killen som stod i kassan om dom inte hade nåt annat, för New Jersey fattas i min bil. Inte nu längre. Den vänliga killen beställde den åt mig och igår hämtade jag den. Detta kallar jag SERVICE,och jag uppskattar det verkligen. Jag nästan grät i bilen då jag sen satt och lyssnade på skivan hela vägen hem. New Jersey är enligt mig den klart bästa skivan det där bandet nånsin gjort (och kommer aldrig att göra nåt bättre heller). Åååhhhh, jag var 15 år igen ;). Jag vet att jag skrivit det tidigare, men jag är så lycklig att jag fick vara med DÅ, att jag sett dem live DÅ, det var tider det...
Med dessa nostalgiska rader önskar jag er en god fortsättning på fredagen, var försikitga ute i stormen....

Snö...

Äntligen :). Men var är snöstormen/kaoset alla talar om? Inte här iallafall.
Jag har haft en ganska lugn vecka, med det vanliga, tvätt, städa, tvätt, plocka undan, tvätt. Har iallafall röjt upp arbetsrummet, och fått fram lite ljusstakar. Största delen var ju sönder förståss. Hur kan det vara så varje år.
Igår kväll var jag hemma hos Annika, hon fyllde år i veckan.
Nalle och Nova var på fysioterapi i måndags, Nova var bättre, Nalle var spänd som en fiolsträng. Dessutom var hans vänstra knä väldigt ömt, stackars liten. Han har en ny tid på måndag.
Kheiron mår jättebra, och ska på valpklass ikväll. Ska bli kul att komma iväg med honom. Han har blivit så duktig, han har lärt sig att Heavy äter i hjälpköket och stannar själv fint i köket och väntar på sin skål. Han har lärt sig att rusa fram och slicka Heavys tomma matskål då dom är klara. Han har också tagit modell av Heavy som stiger upp och stjäl allt möjligt från diskbänken. Jag tittade igår då han steg upp på vingliga små bakben. Heavy gjorde aldrig så när han var liten, men dom härmar varann, det vet jag ju. Jag funderade igår på varför jag väntade så länge med att skaffa en ny pystiff, men å andra sidan - den rätta kom först nu. Jag har ju kollat efter en valp i över 2 år. Kheiron var menad för oss, så är det bara.

 

Men det är omöjligt att fota den här hunden! Han hålls aldrig på plats :).

Härligt veckoslut!

Så här borde det alltid vara. Lagom jobb, lagom fritid. Efter den lyckade lördagen, blev söndagen ännu bättre. Mikko och jag for iväg till Caribia, där mina älskade ungar väntade. Jag njöt för fulla drag, babblade på med min brorsdotter, och njöt av hennes barn. Simmade med lilla Melinda i famnen (snart 2 år), badade ångbastu med Cessi (7 år) och var så stolt över dom. När det gäller Satus barn står jag ut med vad som helst. Men man får också såga till dem så det inte går till överdrift, för dom får en bra hemuppfostran. Vilket jag inte tyckte om en unge som satt och sjöng vid matbordet då vi gick på pizza efteråt. Då var det bara Mikko och jag, och mitt egna jag var på plats igen. Det är det jaget som suckar högljutt och glor surt på ungar (eller deras föräldrar) som inte kan uppföra sig på offentliga platser. Jag menar - man sjunger inte vid matbordet! Tack och lov så var dom nästan klara och gick sin väg efter en stund. Mikko hann glo surt på mig, för han tål inte mina demonstrationer. Men som sagt, vi fick äta i lugn och ro sen.
Efter det for vi iväg till Mikkos farmor, drack kaffe och bara slöade.
Vi bestämde att Satu med familj ska jula hos oss i år, och oj vad jag blev upp i galoscherna. Efter att ha genomlidit några ganska jobbiga jular, så ska jag njuta för fullt i år, på mina villkor, med mina släktinagr och med mina föräldrar + Mikkos pappa :). Vi kommer att bli närmare 15 pers. HÄRLIGT!
Jag var så inspirerad så jag kom iväg och handlade julklappar igår också, som jag ska slå in idag. Känns som att jul-stämningen äntligen kom för att stanna - kan inte vänta att få barnen hit.

Hoppas ni alla får en bra vecka :)!!

Söndag

Gomorron.
Jag har på nåt underligt sjutton lyckats samla lite krafter under veckan som gått. Det har behövts, eftersom mina småttingar har varit sjuka.
Lilla Kheiron blev riktigt dålig, han rosslade, ville inte äta, och som kronan på verket fick han hemsk diarre´. Vi fick en tid hos vår egen veterinär Jenni på fredagen, och jag for dit med med både Nova och Kheiron. Nova hade också lös mage med blodblandat stuff. Vi tillbringade sen 2,5 timmar på Vettori. Det togs blodprov på Kheiron, (gick bättre än jag trott), hans mage röntgades (då väntade Nova och jag utanför), och han allmänundersöktes. Blodproven visade bara att det var ett virus. Nova fick antibiotika mot sin magkatarr som kommit tillbaka, och Kheiron skulle bara vila. Nu är valpen tack och lov sig själv igen. Suck. Nova äter antibiotika och dietmat.
Mina fina flickor Maija och Katja har hållit Dreamdogs rullande denna vecka, så att jag har hunnit med alla vet.besök (Nalle, Heavy och Kheiron var ju även på onsdagen hos vet). Jag har hunnit med egentid hos massören också tack vare mina flickor. Jag har dessutom inte behövt promenera så mycket, tack för det.

Igår kväll mellan allt jobb träffade jag en av mina absolut finaste vänner. Vi åt gott och babblade på om allt mellan himmel och jord. Känner mig så tacksam. Jag kan ta upp saker med henne som jag aldrig i livet skulle kunna berätta för nån annan. Vi delar inte samma åsikter om allt, men vi respekterar alltid varann och vår vänskap bygger på nåt som inte går att förklara i ord. Första gången jag såg henne tyckte jag om henne, så går det med endel.

Men nu govänner ska jag gå och jobba. Idag ska jag nämligen hinna med ännu mera kvalitetstid, ska till Caribia och träffa mina älskade, fina brorsbarnbarn.
Ha en fin söndag!